Trots att min allra första mobiltelefon var en klassisk Nokia 3310 (utbytbart skal, Snake II, ringsignaler man beställer via sms – you name it), förknippar jag automatiskt 90-talets mobiltelefoni med Ericsson. Familjens äldre generation släpade ständigt hem diverse tegelstenar med färglösa skärmar, tjocka antenner och stora knappsatser från kontoret vilka de använde som jobbtelefoner. Den allra häftigaste av dem alla var den första modellen med en touch-skärm som krävde en liten pekpinne för att kunna manövreras – att kunna sk
icka ett sms utan att trycka på en enda knapp var en revolution, och det var Ericsson som var överheten bakom det tekniska undret. I mina ögon, åtminstone.
Efter att Ericsson slagits ihop med Sony 2001 och därefter sakta men säkert gått i graven påbörjas nu en era där det för första gången på 130 år inte kommer ut nya telefoner på marknaden där namnet Ericsson finns med. Läste i DN nu imorse att Sony nu lanserar sin telefon ”Xperia S” under epitetet ”Sonys första egna smartphone” efter att tidigare i höst ha köpt upp Ericssons del i företaget. För mig, och säkerligen många andra, är detta ett sorgligt farväl och slutet av en era av pekpinnar, touchskärmar, bluetooth (som för övrigt uppfanns av Ericsson) och annan mobilnostalgi. Ett sorgligt datum för oss alla.
(Den nya Sony-mobilen har för övrigt en kamera med 12,5 megapixlar. Minns min första digitalkamera som hade 4,5. Med tanke på de nya linser, objektiv och andra tillbehör som i nuläget finns på marknaden är det enda du behöver en mobiltelefon…).